Och du håller mig i din hand..."

I söndags tog jag mig iväg till en stor stenkyrka för att fira sommarmässa. Ulrik Munther i öronen fungerade som bränsle för att få stegen att räcka ända fram till kyrkporten. När jag slunkit ner vid en tom bänk började tankar snurra. Plötsligt kände jag mig väldigt ensam, och sådär fåningt liten och ynklig att jag kom på mig själv att längta efter att någon skulle krama om mig. Att någon skulle krama om sådär hårt och länge, ja kanske för alltid helst. Jag vet inte om det bara är jag som kan känna så ibland, men jag tror inte det. Nog kan vi alla behöva en stor kram ibland. 
Föreställ dig att någon skulle krama dig, för alltid! Att du aldrig behövde vara rädd att denne skulle tröttna och släppa taget, att den alltid fanns där för dig och gav dig sitt stöd, sin kraft och sin värme. Och framför allt, gav dig sin omsorg, 24/7. Jag fantiserar om detta ibland, och för mig ger det en enorm trygghet, och det kittlar i magen att tänka att jag skulle vara så extremt värdefull för någon att denne hade sån omsorg om mig. 
Men kanske är det en bisarr önsketanke, vem skulle vilja, och kunna, krama mig, dig, så länge? Först, när jag satt där i kyrkbänken, blev jag nedslagen av insikten att det är en dum fantasi, att det inte är möjligt att få bli kramad så länge av någon, hur skönt det än vore. 
"Men Gud då, kan inte han krama dig för alltid?" en tanke smög sig fram. För jo, han hade nog velat. En vän sa till mig för inte så länge sen att Gud inte är så bra på just att kramas, då han  inte riktigt har några konkreta armar som kan slutas runt oss... Men det kanske är något bra ändå? För det vore ganska bökigt i praktiken att bli kramad av någon dygnet runt. (Jag menar, hur smidigt är det att gå och röra sig, gå till stan eller jobbet, om man samtidigt har någon som kramar om en och inte släpper taget?)
Men ändå är Gud alltid där, utan att vara i vägen. Och man kan nog se det som att han alltid kramar om en, att han alltid är där för att ge av sitt stöd, sin kraft, sin värme. "Du omsluter oss på alla sidor, och du håller oss i din hand" som man sjunger i en klassisk svensk psalm. Och det är fint att veta. Att vi  är just så extremt värdefulla för Gud.