Idag har jag svårt att tro.
Svårt att tro att just jag är värdefull, vacker och en skatt på samma sätt som jag tycker att alla andra är det.
Svårt att tro att världens finaste kille som jag hittat skulle kunna börja gilla mig.

Svårt att tro att Gud finns, och att han isåfall skulle vara sådär snäll, fin och härlig som jag önskar. Att Gud är nån jag kan älska och vilja vara med.

 

Men så kan det vara. Och jag hoppas fortfarande, även när jag inte kan tro. Säger uppmuntrande saker tyst till mig själv. Du gör väl det också? Jag hoppas att du är snäll med dig själv, för det är du värd. Du är värd att få höra hur underbar och fin du är varje dag, och det behövs inte att någon annan säger det, Du kan säga det till dig själv. Det viktiga är att Du vet. Kanske gillar du någon som du inte tror gillar dig tillbaka. Det går inte att göra så mycket åt ifall det är så att denne inte förstår hur älskvärd du är, men det viktigaste är att Du förstår att du är älskvärd. Så påminn dig om det, ofta!
Och så kan man göra som jag och lyssna lite extra på Ulrik Munthers "Ditt Andetag". För även när vi inte kan tro eller ens hoppas, så finns Gud där och hoppas för oss.

När du slutat hoppas